Något som också har letat sig från Sverige till Kanada är ryktet om en Skandinavisk forskningskultur där det är "lätt" att lyckas eftersom det finns så många forskningsfinansiärer. Det är förvisso sant att man om man har tur med ansökningar kan forska väl i Sverige. Men vägen dit är långt från spikrak, vilket jag försöker förklara för min kanadensiska kollegor. Efter en välavlönad och relativt trygg doktorandtid väntar ett "hål" som det är upp till en själv att fylla med innehåll. Det finns inga utstakade karriärvägar och det är upp till en själv att ta kontakter och ta tillvara på dem. Ta deltidsjobb i projekt och kombinera olika uppdrag.
I dagsläget är jag en av dem som kan göra den här typen av utbyten med egna forskningsmedel. Det gör att jag kan träffa forskare som är inne i samma fält, testa idéers hållbarhet, och om resultat är publicerbara. Sånt är inte alls lika lätt att ta reda på i en svensk miljö. Samtidigt kan denna publiceringskultur stå i vägen för mer fritt tänkande, nya idéer o s v. Det är inte alls givet vilken miljö det är mest värt och roligast att vara forskare i. Som valforskare kan det vara rätt skönt att vara i medieskugga ett tag, och ta in nyheter från andra håll.
