Om spärrdramatiken

Som upptakt för valet har flera partier haft möten och nu kommer frågan flygande: kommer KD klara sig kvar ännu en gång? Och hur ska det gå för Miljöpartiet? Nuvarande läge ställer minst sagt både forskare och väljares koordinationsförmåga på prov. Vem vill rösta på MP eller Fi om inget av dessa partier säkert tar sig in? Då kan en röst på Vänsterpartiet vara bättre. Och kommer Moderatväljare som "alltid" gått över till KD göra så även denna gång? Hur mycket måste M stiga för att inte KD ska sjunka? Spännande frågor som kräver både teoretiska och empiriska svar. Jag har tidigare (i mellanvalsperioden 2013 och i valrörelsen 2014) genomfört experiment med manipulerade opinionsmätningar för KD och Fi: i dessa har respektive parti satts ligga långt under, strax under och över spärren, medan stödet för övriga partiet hållts konstant. Studierna (publicerade här) visar att ett regeringsparti som KD var vid denna period får fler taktiska röster om mätningarna visar att de ligger strax under spärren, medan ett underdog-parti som Fi gynnas av siffror runt eller över spärren för att få så många potentiella väljares röster som möjligt.


Skillnaden nu jämfört med då är att KD inte längre sitter i regering och att partiet legat relativt långt under spärren i opinionsmätningarna en längre tid. Därför har partiet mer och mer fått bilden av underdog. Vidare har Moderaterna ett klart lägre röststöd än vad de hade 2010-2014 (även om det är på uppåtgående). Därför är långt ifrån självklart att de strategiska mekanismer som gällde 2010 och 2014 kommer fungera med samma kraft nu. Om Alliansen samlar sig, Moderaterna ökar och KD ligger hyfsat nära spärren när vi går in i slutskedet av valrörelsen kan det gå vägen - annars talar mer för att fler kommer välja ett annat borgerligt parti i kommande val. Nästa frågetecken rör Miljöpartiet. Studier av data från institutet för Samhälle, Opinion, och Massmedier (SOM) som jag har gjort visar att partiet har en hög andel potentiella väljare, d v s väljare som säger att MP är ett parti som de överväger (se här). Dock ligger partiet i de senaste mätningarna farligt nära eller under spärren vilket gör att även detta partis styrka kan ifrågasättas. MP har idag status som regeringsparti och kan därför gynnas av ett läge nära spärren (jmfr KD 2014). En viktig skillnad är att partiet inte är lika tydligt placerat på en ideologisk karta som V och KD, och att ideologisk-taktisk röstning då inte blir lika given. MP måste hoppas att kärnväljarna håller fast vid sitt val och att det politiska samtalet framöver går vägen när det gäller miljö, jämställdhet, och framtidsutveckling. Samt eventuellt en och annan stödröst både från vänster och höger som hjälp för att hasa sig över spärren när det väl gäller.


Mer om detta se följande artiklar
https://www.dn.se/arkiv/nyheter/stodrosterna-kan-bli-farre-2018/

https://www.svd.se/kd-ligger-illa-till--men-har-finns-raddningen
https://www.expressen.se/debatt/darfor-klarar-mp-inte-sparren-i-valet-2018/
https://www.dn.se/debatt/stark-medvind-i-opinionen-gynnar-fi-mer-an-andra-partier/
https://www.dn.se/debatt/daliga-opinionssiffror-kan-radda-kd-kvar-i-riksdagen/

Almedalen 2017 och på väg mot valåret

Jag tillbringade tre dagar på politikerveckan i Almedalen: torsdag till lördag, KD:s, SD:s och MP:s dagar. Särskilt KD och MP är intressanta utifrån min forskning om spärrar och taktiska överväganden: de riskerar att inte ta sig in i riksdagen nästa val. Som det ser ut i nuläget är regeringsalternativen inte så tydliga. Det talar för att det blir färre koalitionsinriktade taktiska röster, och fler "ärliga" röster. Min slutsats är alltså att både MP och KD måste vinna främst ärliga röster för att klara sig kvar i riksdagen. Dessa "etablerade" partiers läge liknar alltmer oetablerade partiers, som snarare tjänar på att visa sig starka och dugliga, än att framstå som ett parti som behöver extra taktiska röster. För i detta val finns inte så många taktiska röster att låna ut, i synnerhet inte på den borgerliga sidan under den allt hårdare konkurrensen från SD. Det gör läget för KD annorlunda än tidigare.

Även MP kan drabbas av detta. 1991 åkte partiet ur i samband med att Ny Demokrati tog sig in. Gustav Fridolin gav dock ett taggat intryck på MP:s dag lördagen och framstod som mer självständig i sin roll som S-partner. Han valde valaffischen "Låt kolet ligga" när han frågades ut i TV4:s tält under hällande regn. Kaffet hos TV4 var gott och jag ser fram emot ett spännande valår där partiernas positioner, nyckelfigurer, och väljarnas respons förhoppningsvis kommer att klarna.

Ett inslag om partiernas kamp kring fyraprocentsspärren, från min insats i TV4:s valstuga, finns här

Övervägande och strider inför valet 2018

Det finns olika sätt att se på spelplanen inför ett val, och ett sätt är att ta den enskilde väljarens perspektiv Jag har just analyserat ny data från SOM-undersökningen 2016 (Samhälle, Opinion, Massmedier vid Göteborgs universitet) som visar att partierna fortfarande har en hel del att spela om. Framförallt till höger. Den fråga jag har tittat på är en ny fråga där väljaren kan ange alla partier som han eller hon överväger. Detta perspektiv kallas "partiuppsättningsmodell" och har tidigare främst använts i konsumtionsforskning, när det gäller att välja en vara. I system som det svenska, och även i andra länder med många partier, till exempel Nederländerna, blir detta ett nytt sätt att se var partierna kan nå framgångar. Svaren på frågan visar att Moderaterna idag har flest andel övervägare: 33 procent, något högre andel än Socialdemokraternas 32,5 procent. Å andra sidan delar Moderaterna sina övervägare med i huvudsak tre andra partier: L, C och SD. Den vanligaste duellen mellan partier står enligt SOM-undersökningen mellan M och L, tätt följt av M och C. Om vinden går M väl kan de alltså blåsa fram med storm, men de kan också fortsätta tappa.

Vad ska då M göra för att vinna väljarna? De ska främst rikta in sig på är yngre, högutbildade, lågt partiidentifierade, något till höger (eller något till vänster). Det är just här kampen om de flesta väljare står, här överväger man ofta fler partier än ett. Jag har även tittat på hur övervägare av två specifika partier bedömer sina tänkbara partiers politik i några sakfrågor, närmare bestämt skola, ekonomi, och invandring. Detta visar att Moderaterna särskilt ska lyfta fram ekonomi - åtminstone till höger. Här har deras potentiella väljare större förtroende för M än ett annat övervägt borgerligt parti. Däremot är M inte starkare än S när det gäller ekonomi när man frågar de som överväger de två största partierna.  Hur ser det ut för den tidigare så tajta partnern KD? Partiet har ingen chans mot M i ekonomi och invandring. Men det är jämnt lopp i skolfrågan. Där har KD, och även L, möjligheter. I skolfrågan ser det jämnt ut mellan blocken, där är sympatier spridda från V till vänster, till L och KD till höger. Jämnheten i sakfrågor mellan blocken bland de som kan tänka sig att rösta på partier från båda läger talar för att taktiska faktorer kommer avgöra vart regeringsmakten går. Samt om de borgerliga väljarna lyckas koordinera sig på "rätt" sätt.

Denna text bygger på analyser för en kommande antologi vid SOM-institutet, "Larmar och gör sig till" som ges ut i slutet av juni 2017. För fler analyser av data från samma undersökning, presenterade vid ett seminarium 25 april, se följande klipp från SVT play (ca 4 timmar in i klippet) https://www.svtplay.se/video/13358060/svt-forum/svt-forum-26-apr-09-00-1?start=auto&tab=senaste