EU-val vs riksdagsval

Hur en väljare bör tänka debatteras nu för fullt mellan röd-gröna blocket (Göran Greider) och Feministiskt initiativ (Gudrun Schyman). I val till riksdagen är det solklart, enligt Greider: man bör rösta på ett parti som med säkerhet kommer in i riksdagen. Schyman säger emot och menar att ideologisk övertygelse måste styra. I Europaparlamentsvalet ställer sig Greider på en annan sida. I ett svar till Schyman i ETC tillstår han inom parentes att han kan tänka sig att där välja Fi: ("I EU-valet kanske jag själv lägger min röst på Fi, exempelvis.")

Detta aktualiserar frågan: vad är det vi röstar på? En idé, en regering, en kandidat, ett parti? Motiven ser olika ut i olika typer av val. I Europaparlamentsvalet är andelen röstande lägre och partitillhörigheten betyder mindre. I riksdagsvalet är det regeringsbildning och partipiska som gäller. Det gör det svårare att slå sig in. I Europaparlamentsvalet kan däremot småpartier som Piratpartiet nå snabb framgång och även få inflytande i parlamentets mer lösa strukturer. I år kan det vara Fi:s tur.

Vem vinner på pre-elektorala koalitioner?

Inför valet 2010 ingick S i allians med V och MP, idag är läget mer öppet för olika samarbeten. Huruvida pre-elektorala koalitioner leder till mer eller mindre strategisk röstning (d v s instrumentell röstning på ett annat parti än det man gillar bäst) råder det delade meningar om inom forskningen. En del menar att tydliga koalitioner minskar osäkerheten för väljare som annars velat skicka en signal åt ett visst ideologiskt håll. Å andra sidan leder tydliga signaler till att partier runt spärren kan få extra röster om ett stort samarbetsparti har så det räcker och blir över. Detta gällde till exempel Moderaterna 2010, vars supportrar gick över till KD i betydande skala. Detta gjorde att KD höll sig kvar den gången.

Det svenska exemplet tyder på att koalitioner på högerkanten i vissa lägen kan gynna små partier. Men även när det inte finns tydliga signaler kan det ske en ström av väljare från ett stort till ett litet parti. Rörelsen från S till V på 1980-90 talen är ett tydligt exempel.

Ny forskning från Tyskland tyder på att partiernas uttalanden om hur de vill att väljare röstar påverkar väljares beslut. Angela Merkels ovilja att uppmana till taktikröstning på koalitionspartnern Liberala FDP i valet 2013 ska ha varit en anledning till att FDP åkte ur parlamentet med knapp marginal. Hur Reinfeldt och Löfven sköter snacket i valrörelsen - och hur väljarna reagerar - blir spännande att följa.