Bandwagon och valstugor

På Stortorget mitt i Lund står valstugor i glada färger. Det tål att funderas på vad som gör att folk lockas in i dessa och hur partierna kan förmedla sina budskap. Enligt opinionsmätningarna står opinionen i princip still sedan i början av sommaren. Mycket tyder på att valet kommer att sluta som opinionsmätningarna antyder: KD och C klarar sig kvar med knapp marginal, Moderaterna backar, och S får drygt 30 procent. Detta är min anspråkslösa gissning, med reservation för att vinden kan vända den kommande veckan. Något parti kan få en skjuts och överraska. Det som talar för detta är att väljarna blir allt rörligare och inte har sympatier för ett särskilt parti. Då kan ett drag i rätt läge från något av partierna göra att det får vinden i ryggen. När väljaren går i den riktning vinden blåser brukar det kallas för bandwagon-efffekt.

En bandwagon-effekt syns just nu i presidentvalskampanjen i Brasilien. Valet äger rum i början av oktober och tre huvudkandidater tävlar om segern. Nuvarande president Dilma Rousseff har länge varit i stor ledning, trots att Brasilien har ekonomiska problem. Nu har tredjekandidaten Marina Silva seglat upp som en allvarlig utmanare till Rousseff. Silva fick extra stöd sedan partiets ordinarie kandidat Eduardo Campos omkommit i en flygolycka. I en opinionsmätning i veckan spåddes att hon skulle vinna över Rousseff om valet går till en andra omgång. Den här typen av mätningar kan i sin tur göra att ännu fler lägger sin röst på Silva. I Brasilien är det färre väljare än i Sverige som har stark anknytning till ett parti: istället väger färgstarka kandidater tungt. Om de får "rätt" exponering kan segern vara vunnen.

Förväntningar och opinionsmätningar

Nu har valrörelsen kastat loss och ett par saker kan noteras: KD har positiv trend och klättrar över spärren, medan läget för Fi är mer osäkert. För den som forskar kring spärr-effekter är detta ett spännande läge. I tidigare forskning visar jag att etablerade partier som KD kan tjäna röster på att ligga strax under spärren, medan oetablerade partier som Fi gynnas av mer positiva siffror. Ett exempel på att etablerade partier kan förlora röster i ett läge där opinionsmätningar visar att de kommer att klara spärren är liberala FDP i Tyskland, som åkte ur parlamentet med knapp marginal i valet hösten 2013.

Å andra sidan visade KD vid riksdagsvalet 2010 en liknande tendens som i år: inför sommaren låg partiet relativt lågt för att sedan klättra upp och över spärren i mätningar efter sommaren (se Sifos väljarbarometer 2010). Historiskt visar svenska valrörelser en tendens att gynna små partier, framförallt KD och V, medan stora partier tenderar att tappa. I höstens val kan KD tjäna på att uppfattas som ett parti som riskerar att åka ur - alltför höga opinionssiffror (över 5 procent) kan få en del Moderatsympatisörer, som var de som i valet 2010 röstade taktiskt på KD, att istället satsa på ett annat parti. Samtidigt bör KD framstå som angelägna och starka nog: ytterligare ett experiment som jag genomfört visar att chansen att välja ett litet parti också ökar om man tror att det har en stor chans att klara spärren.

Detta påverkar även röstning på Fi. Här är det stor risk att väljare uppfattar att partiet inte tillräckligt starkt för att ta sig in i riksdagen och därför avstår från att rösta på det. Positiva opinionsmätningar kan däremot ge en känsla av att partiet faktiskt har en chans. Relativt små skillnader i olika mätningar, till exempel nyligen presenterade Sifo där Fi får 2,6, och Yougov där Fi får 3,6, kan i högsta grad påverka den här typen av resonemang. Se vidare min DN Debatt-artikel från 1 juli http://www.dn.se/debatt/stark-medvind-i-opinionen-gynnar-fi-mer-an-andra-partier/

Val i Sverige och Brasilien

Just hemkommen från en längre resa i Brasilien slås jag av spännande likheter och skillnader med Sverige. Vi har båda allmänna val i höst: Brasilien väljer ny president och Sverige ny riksdag. En brasiliansk statsvetarkollega resonerade att bristen på god tillgänglig sjukvård kan bli den nuvarande presidenten Dilma Rousseffs fall. På en offentlig akutmottagning i huvudstaden Brasilia en söndag i augusti tjänstgjorde endast en läkare, och väntetiden blev därefter. Detta känns igen från diskussionen i Sverige med långa väntetider på akutmottagningarna, som ofta bemannas av läkare med kort erfarenhet i yrket. Även utbildningssystemet i Brasilien kritiseras för att inte stå sig i den internationella konkurrensen. Bland brasilianarna är det till exempel fortfarande väldigt få som pratar engelska, och i Sverige sjunker kunskaperna i matte.

TV har stark ställning som förmedlare av politisk information i Brasilien (till och med i favelorna där de allra fattigaste bor finns det en parabolantenn på praktiskt taget varje tak). Medverkan i TV betyder mycket för val av parti i denna stora, relativt nya demokrati där få har en tydlig partipreferens. Framförallt på det lokala planet, där få känner till de politiska kandidaterna, kan TV-framträdanden göra stor skillnad. I Sverige är partierna mer etablerade och fler känner till vad de står för. Den ökade rörligheten, d v s att allt färre röstar på samma parti från ett val till ett annat, är dock något som talar för att medieframträdanden i olika kanaler får betydelse också för utgången av det svenska valet 2014. Inte minst lokala kandidater har, precis som i Brasilien, förmodligen mycket att vinna om de lyckas nå ut i klassiskt tunga frågor som sjukvård och utbildning.

Brasilien går snart till val (bild från Rio de Janeiro)