Tyskland inspirerar

Det blir inget extra val i mars 2015. Politikerna ska spela med de mandat de har och "Decemberöverenskommelsen" innebär att det blir lättare för minoritetsregeringar som den nuvarande att få igenom sin politik via budgeten. Valforskare från andra sidan Atlanten står lite förundrande inför detta arrangemang: är det verkligen demokratiskt?

Överenskommelsen är att sex av riksdagens åtta partier har gjort upp om att låta den koalition som samlar flest mandat regera. Eller som regeringen själv skriver på sin hemsida: "Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram." Detta ska gälla fram till 2022. Några experter har påpekat att detta i praktiken innebär mer blockpolitik och ett tvåpartisystem motsvarande det amerikanska. Å andra sidan är det de sex "mittersta" partierna som gjort upp och kommer att samarbeta i försvars- och energipolitik framöver. Detta är tecken på blocköverskridande samarbete som Stefan Löfven sedan länge talat sig varm för.

Personligen anser jag att det vore bättre med något färre och mer slagkraftiga partier i riksdagen. Redan innan valet i september fanns tydliga tecken på att det skulle bli en svettig regeringsbildningsprocess när det visade sig att Fi skulle få en hel del röster men förmodligen inte ta sig in, SD skulle öka stort och inget av de stora partierna S och M skulle göra ett särskilt bra val.

Jag var nyligen på besök i det tyska parlamentet Bundestag där det i nuläget bara finns fyra partier (kristdemokratiska CDU, De gröna, Socialdemokraterna, och vänsterpartiet Die Linke). Regeringen måste vara i majoritet för att säkert få igenom sina förslag. Efter senaste valet ingår de två största partierna CDU och SDP i koalition och de två mindre partierna agerar opposition. I Tyskland har väljaren två röster: en för en partilista, motsvarande det proportionella systemet i Sverige, och en för en särskild kandidat i enmansvalkretsar, motsvarande hur det ser ut i USA.

I Tyskland liksom i Sverige är det allt färre som identifierar sig med ett parti, man röstar mer och mer pragmatiskt snarare än ideologiskt. Det är möjligt att EU- och invandringskritiska AfD tar sig in i nästa val, och att det liberala FDP, som förlorade sin profil och åkte ur i senaste valet tar sig in igen om de lyckas hitta en lucka i det politiska fältet. Ändå skulle antalet partier inte överstiga sex. Detta system kanske vore något att fundera på i Sverige efter 2022?