Bandwagon och valstugor

På Stortorget mitt i Lund står valstugor i glada färger. Det tål att funderas på vad som gör att folk lockas in i dessa och hur partierna kan förmedla sina budskap. Enligt opinionsmätningarna står opinionen i princip still sedan i början av sommaren. Mycket tyder på att valet kommer att sluta som opinionsmätningarna antyder: KD och C klarar sig kvar med knapp marginal, Moderaterna backar, och S får drygt 30 procent. Detta är min anspråkslösa gissning, med reservation för att vinden kan vända den kommande veckan. Något parti kan få en skjuts och överraska. Det som talar för detta är att väljarna blir allt rörligare och inte har sympatier för ett särskilt parti. Då kan ett drag i rätt läge från något av partierna göra att det får vinden i ryggen. När väljaren går i den riktning vinden blåser brukar det kallas för bandwagon-efffekt.

En bandwagon-effekt syns just nu i presidentvalskampanjen i Brasilien. Valet äger rum i början av oktober och tre huvudkandidater tävlar om segern. Nuvarande president Dilma Rousseff har länge varit i stor ledning, trots att Brasilien har ekonomiska problem. Nu har tredjekandidaten Marina Silva seglat upp som en allvarlig utmanare till Rousseff. Silva fick extra stöd sedan partiets ordinarie kandidat Eduardo Campos omkommit i en flygolycka. I en opinionsmätning i veckan spåddes att hon skulle vinna över Rousseff om valet går till en andra omgång. Den här typen av mätningar kan i sin tur göra att ännu fler lägger sin röst på Silva. I Brasilien är det färre väljare än i Sverige som har stark anknytning till ett parti: istället väger färgstarka kandidater tungt. Om de får "rätt" exponering kan segern vara vunnen.