Ett år efter valet och nya röster står på spel. Att välja parti är inte detsamma som att alltid rösta på ett
visst sätt. En hel del väljare röstar strategiskt, med tänkbara utfall i form
av regeringar och politik i åtanke. Andelen väljare som inte väljer det parti
som de gillar bäst har ökat de senaste decennierna, från en mycket liten andel
på 1960-talet till 20 procent i valet 2014. Det finns flera olika sätt att
rösta strategiskt på: ibland på mindre, ibland större, partier.
I början av 2016 kommer jag att lägga fram en avhandling om strategisk
röstning i proportionella valsystem, där ett av bidragen är att utkristallisera
olika typer av strategisk röstning. Den första är den typ av strategisk
röstning som är mest undersökt och förekommande i alla typer av valsystem:
väljare överger ett chanslöst parti för ett parti som har större chans att
representeras, (man vill inte kasta bort sin röst, waste one's vote). I
pluralitetssystem som till exempel det brittiska är röstning på stora partier
även en signal om vilket parti man vill ska leda regeringsbildningen, eftersom
regeringen oftast består av ett parti.
I proportionella system som det svenska inte är detta inte lika självklart eftersom
resultatet av val ofta blir en koalitionsregering. Koalitionsbildningar innebär
ytterligare skäl att rösta på ett annat parti än sitt bästa. Den andra typen av
strategisk röstning innebär att man tar hänsyn till den regeringsbildning som
kommer att ske efter valet: vem som har chans att ingå i regering och inneha
viktiga ministerposter. Det kan leda till att man väljer ett större parti än
sitt favoritparti, trots att det parti man gillar bäst har stor chans att ta
plats i parlamentet, kallat "sekvensröstning" ("strategic
sequencing").
Det finns också skäl att rösta strategiskt på mindre partier än det man
tycker bäst om. Den tredje typen av strategisk röstning gäller röstning på ett
parti som riskerar att hamna under spärren för representation. Ett skäl att
lägga en sådan röst kan vara att man vill att en majoritetskoalition av partier
ska styra, och då är det viktigt att alla dess delar, d v s också de mindre
partierna klarar spärren ("tröskelröstning", eller "insurance
voting").
Den fjärde typen av strategisk röstning rör i ännu högre grad kombinationen
av partier i en koalitionsregering. Det utgår ifrån att det ibland finns
anledning att rösta på ett parti som har en mer uttalad (extrem) position i ett
eller flera områden än ens preferens, om man vill att koalitionspolitiken ska
föras i den riktningen. Likaledes kan det vara anledning att stärka positionen
för ett litet parti som man anser har för lite inflytande i förhållande till de
andra i koalitionen. Detta är en form av "kompensatorisk röstning"
("compensational voting") som också kan innebära en röst på ett annat
parti än det man gillar bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar