Det danska valkampanjandet

Nu är det bestämt: Danmark går till val den 18 juni, strax före midsommar. Tidigare val har danskarna bestämt sig för vilket parti de ska rösta på relativt tidigt jämfört med andra väljare i nordiska länder, till exempel Sverige. I boken The Nordic Voter. Myths of Exceptionalism, som jag nyligen recenserade för Statsvetenskaplig Tidskrift (Nr 1 2015)  är en förklaring som ges att de danska kampanjerna är mindre professionella än motsvarande i Sverige och Norge, vilket i sin tur kan göra att de inte får så stor effekt. Detta kan ha att göra med att valdatumet inte är satt på förhand utan bestäms av statsministern i förhållande till opinionsläget. Det ger de ledande politikerna mer makt, som sannolikt ger större fokus på enskilda politikområden och mindre på strategi, regeringar och koalitioner som diskuterades flitigt i den senaste svenska valkampanjen. 

I dagens Sydsvenskan skrivs att välfärden, ekonomin och ledarskapet är frågor som statsministern vill prata mest om, vilket påminner om dagordningen i det senaste tyska valet där mitten-högerpartiet CDU  nådde stora framgångar (medan liberala FDP som framstod som mindre trovärdiga ramlade ur). Tidigare i år startade danska Socialdemokraterna även en kampanj för större krav på att den som kommer till Danmark ska arbeta. Det är möjligt att fler strateger är inblandade i årets kampanj och att Danmark i år når upp till det nordiska snittet för hur stor andel som bestämmer sig någon gång under valkampanjen, vilket är drygt hälften. I början av 2000-talet låg siffran på cirka 40 procent för Danmarks del, vilket inte är mycket högre än på 1970- och 80-talen, medan motsvarande andel i Sverige under samma period har stigit markant från cirka 20 procent till att en majoritet av väljarna bestämmer sig under kampanjen. De sena beslutsfattarna kan, om de blir tillräckligt många, avgöra årets danska val.