Sänke eller dragplåster?

Det är omflyttning i partiledarleden: ny Moderatledare följs av ny ledare för Kristdemokraterna och eventuellt Folkpartiet innan valet 2018 (även om FP:s partisekreterare Maria Arnholm i Aktuellts 21-sändning 5 februari bestämt hävdade att Jan Björklund skulle sitta kvar till nästa val). Har detta någon betydelse för valet av parti?

Studier av väljarbeteende sedan 1970-talet visar att partiledaren i Sverige har liten betydelse för partivalet i jämförelse med betydelsen ideologi/parti, men att partiledarbetydelsen har ökat något. I "Nya svenska väljare" av Oscarsson och Holmberg (2013) drar författarna slutsatsen att betydelsen av partiledaren som "sänke", d v s en person som stöter bort egna och potentiella väljare, har blivit större över tid. Tre exempel är Bo Lundgren 2002, då Moderaterna slutade på blygsamma 15.2% (medan Folkpartiet fick 13.3%), Göran Persson 2006, då S förlorade regeringsmakten, och Mona Sahlin 2010, som inte lyckades ta tillbaka den.

Det gäller alltså för Kristdemokraterna att skaffa sig en ledare som inte stöter bort väljare, snarare än att hitta det karismatiske dragplåstret. I proportionella valsystem som det svenska som bygger på samarbete och koalitioner kan det också handla om att hitta en ledare som passar ihop med de andra ledarna, framförallt på Allianssidan. Även om det finns tendenser att allianspartierna nu i opposition satsar på att profilera sig mer som enskilda partier.