Att rösta på det som står på agendan

Nästa vecka släpps SCB:s stora partisympatiundersökning. Just nu gräver jag och medarbetare vid Lunds universitet djupare i vad väljares sympatier för partier bygger på, med hjälp av experimentell data från medborgarpanelen vid Göteborgs universitet som samlades in precis innan valet 2018. Där undersöker vi vilka ord som väljare använder när de fritt får beskriva några möjliga partival och deras ledare. Det visar sig att väljare i hög grad beskriver de partier de röstar på och ledare de sympatiserar med med ord som kopplas till sakfrågor, främst skola, sjukvård, och immigration. Det tyder på att sakfrågor är en mycket viktig del i röstningsbeslutet när väljare själva får säga sitt.

Dessa resultat stämmer väl överens med en rapport från Valforskningsprogrammet där väljares skäl till val av parti har undersökts systematiskt över lång tid.  Denna serie visar att just "agendaröstning"- att rösta på ett parti som har en bra position i frågor som är viktiga och som står högt på dagordningen - blivit vanligare över tid.  Det ser alltså ut som den mediala dagordningen blir allt viktigare del i röstningsbeslutet. I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka att dagordningen kan upplevas olika från person till person, beroende på vilket medialt flöde man befinner sig i. Rapporten från Valforskningsprogrammet visar att agendaröstningen framförallt gäller röstning på Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, partier som är relativt framgångsrika i dagsläget. Återstår att se om den trenden håller i sig i SCB:s undersökning.

Mer om projektet om att undersöka väljares sympatier med kvantitativ textanalys
https://www.swecris.se/betasearch/details/project/201702941VR

Rapport från Valforskningprogrammet, Göteborgs universitet om skäl till röstning över tid
https://valforskning.pol.gu.se/digitalAssets/1733/1733639_2019-3-evertsson-s--rebro-sk--l-1988-2018-final.pdf

Vad kan rädda Liberalerna?

I dagarna duggar opinionsmätningarna tätt och sammantaget visar de att Socialdemokraterna och Liberalerna har svårt att locka sympatisörer, medan partier som varit mindre framträdande i regeringsförhandlingarna ser ut att tjäna på att ligga lågt. I en tidigare ordning skulle ny partiledare, en mer uttalad mitten-högerposition än tidigare,  och ett läge runt spärren kunna locka taktiska röster från Allianssympatisörer till L. I det nya läget ser sakfrågor och ledares betoningar av dessa ut att bli viktigare för partivalet. En studie som jag tillsammans med kollegor från Lunds och Göteborgs universitet genomförde i valrörelsen 2018 och som presenterades på Statsvetenskapliga förbundets konferens i Norrköping nyligen, visar att väljare grundar sina röstintentioner lika mycket på hur de beskriver ledare, som hur de beskriver partier. Det som spelar roll är vad väljaren först tänker på, och hur informationen framställs. Ledarbeskrivningar färgas ofta av sakfrågor.

Det har alltså betydelse vilken sakfrågeprofil en ledare väljer att företräda, för att väljare ska vilja rösta på partiet, och partiet bli starkt som helhet. När det gäller Liberalerna är det skolan som tidigare ledare givit de starkaste associationerna till, en tråd som Nyamko Sabuni inte riktigt (ännu) gjort till sin fråga. Går det att kombinera en kombination av lärande och företagande, på ett sätt som gör att L skiljer ut sig från C och S och blir attraktivt för en större grupp väljare? I dagsläget kan man knappast räkna med sympatiröster från andra partiers väljare, det gäller att vinna egna röster.